Veronika växlade yrke och hittade hem

Från psykiatri till måleri. Veronika Hedén har äntligen hittat hem. Med ett bagage av erfarenheter inom så skilda områden som säljare och psykiatri tog slutligen passionen för design, konst och måleri över. Nu har hon äntligen funnit sitt drömyrke som målare.

– Jag brinner för detta, jag älskar att måla och tapetsera. För mig är det aldrig jobbigt att gå upp en måndagsmorgon och ha veckan framför mig. Det är en skön känsla att ha hittat den rätta platsen. Jag har helt enkelt hittat hem, säger hon med entusiasm.

Veronika Hedén är ett bevis på att det aldrig är för sent att följa sin passion. Hennes yrkesresa har inte varit spikrak men tanken på måleriet har alltid funnits i bakhuvudet. Efter flera år utomlands i Barcelona och i Oslo där hon arbetat som säljare, valde hon vid 26 års ålder att flytta hem till Sverige igen. Där har hon gjort verklighet av den tanke som funnits hos henne sedan hon var liten.

– När jag arbetade som säljare utomlands såg jag det hela tiden som ett temporärt arbete för måleriet har alltid funnits i mina tankar, säger hon.

Men vi tar det från början. Redan som barn inspirerades Veronika av sin morfar som var målarmästare. Hon fick följa med ut på arbetsplatser och byggen, där fick hon uppleva arbetslivet som målare och det var något som tilltalade henne.

– Jag minns detta med glädje. Det var ju kul att få vara med morfar när han arbetade. Jag har alltid gillat färg och form, det skapande i arbetet.

Den konstnärliga delen av henne kommer också till uttryck på fritiden. Inte alltför sällan samlas barnen och mamma Veronika runt köksbordet för att teckna och måla tavlor.

– Jag tycker om att teckna i kol och blyerts, realistiska verk. Och vem vet när jag får mer tid kanske det blir att jag hittar ett hörn på sociala medier, där jag kan visa mina alster. Men än så länge är det en hobby, berättar Veronika.

Redan inför gymnasievalet fanns målarprogrammet som ett alternativ.

– Men då flera av mina skolkamrater valde vårdlinjen, blev det att jag också valde vårdprogrammet med inriktning psykiatri.

Efter skoltiden arbetade hon inom psykiatrin en kort tid. Men sedan tog äventyrslusten över, flytt utomlands med jobb i Spanien och i Norge. När hon och sambon väntade sitt första barn beslutade de att flytta hem till Varberg igen, detta för att komma närmare familjen och bort från storstan.

– Då blev det också viktigt med ett fastjobb dagtid. Där föddes idéen om att växla yrke och utbilda mig till målare. Jag ville utbilda mig till något som jag visste att jag skulle brinna för och kunna göra resten av livet, säger Veronika.

Efter flytten hem till Sverige och utökning i familjen med två barn gjorde hon slag i sak och 2017 började hon på yrkeshögskolans målarutbildning. En vuxenutbildning med praktiskt lärande, inga teoretiska ämnen, utan fokus på att lära sig grunderna i måleriet. Via yrkesskolan blev det praktik på Sandå som så småningom mynnade ut i en lärlingsanställning. 2022 fick Veronika sitt efterlängtade gesällbrev och cirkeln var sluten något som morfar Lennart inte fick uppleva men säkert skulle vara stolt över.

– Han hade varit glad över att jag följde hans fotspår, konstaterar Veronika.
Under studietiden växte familjen ytterligare med tvillingar.

– Fyra barn på fyra år, du förstår för mig är det rena semestern att gå till jobbet. Jag trivs att sätta på mig lurarna och gå i min egen värld och göra det som jag tycker är kul. Det är frihet under ansvar, säger Veronika, som just nu arbetar med nyproducerade villor.

– Det är ett väldigt varierande arbete. När ytan är på plats är det jag som med mitt arbete skapar ett hem. Det som syns. Det är verkligen tillfredsställande, man får hela tiden ett kvitto på det man gör, säger hon.

Måleribranschen har traditionellt varit mansdominerad men Veronika ser ett trendbrott där alltfler kvinnor söker sig till yrket som målare. Hon menar att det finns inget hinder. På utbildningen var det till exempel en majoritet av tjejer.

– Jag tror att tjejer oftare söker sig till branschen av intresse, det är något man verkligen vill. Jag har sällan mött en skoltrött tjej som väljer måleriet. Jag har heller aldrig mött några fördomar på arbetet utan alltid känt mig som en av alla andra, säger hon.

Veronikas inspirerande resa till målaryrket är en påminnelse om att följa sitt hjärta – att våga byta karriär och trampa nya vägar för att finna sin passion.